vad händer med oss?
är vi för små för att kunna känna nått?
vissa delar av livet önskar vi bara kunde flyga förbi
och ibland vill vi bara stanna våran tid
vi fäller en jävla massa tårar
för vi går igenom något som sårar
det är en sån stor smärta
den bryter snart ner våra hjärtan
våra känslor är överskattade
vi önskar att någon bara fattade
ni ser oss inte när vi verkligen behöver er
och vi känner bara mer och mer
varenda leende är för att ni ska tro att det är bra
och när ni frågar om allt är som det ska svarar vi: ja
vi menar egentligen nej
och vi vet att ni ser de men endå säger ni bara okej
även fast ví inte har levt i många år
så har vi större sår än ni någonsin kommer att få
under hela eran livstid kan ni gråta en sjö
vi gråter så att det kan bli en sjö+ en översvämning på världens största ö
vi lever utan att kunna förstå vad som har hänt
vi lever utan att veta hur han har känt
du gråter över din partner som gjorde slut
vi gråter över våran pappa som endast hittade en väg ut
vi fick inte ens ett hejdå
han fällde bara ner ridån
våran smärta är oändlig
endast för att han inte kunde vara modig
vi har varit med om något som inte många andra har
man kan bilda ett nytt par
men en pappa, det är allt man har
och våran han finns inte längre kvar
vi litade på honom igenom allt
men det visade sig att han levde kallt
och vad händer med oss?
är vi för små för att kunna känna nått?

ofta när man kollar på en film och något sorgligt eller liknande händer så tänker man: äsh, det är ju bara film, eller det händer bara i filmer. men idag när jag kollade på systrar i jeans2, så insåg jag att det är en sån värld jag lever i. jag lever i en sån där filmvärld, en sånd där värld som egentligen inte finns, som egentligen inte ska finnas. för ja, i filmen så är det en tjej som hade en mamma som tog livet av sig. och det är sådana saker som man tänker aldrig händer. men det är läskigt hur nära livet dom saknerna är. det är läskigt att det som hände en person i en film, en historia som är för dålig för att vara sann, det är min verklighet. då insåg jag även att man måste ha varit med om exakt samma sak för att kunna förstå hur jag känner. eller för att kunna förstå varför jag t.ex. skiver allt här som jag gör.
jag blir arg när jag tänker på att det här är min verklighet, det blir jag verkligen. för i verkligheten blir det inte alltid lycka slut som det blir i filmer. och det är inte en person som bestämmer hur det ska gå till i verkliga livet som det är i filmer. utan i verkliga livet så påverkar varenda människa varenda människas liv. andra människor påverkar mitt liv, jag påverkar andra människors liv. det finns inget manus, så att man vet hur man ska reagera på något, eller hur man ska känna när något händer. det är ett problem jag har, jag vet inte hur jag ska känna. ibland känner jag ingenting, jag är helt tom, blank, vit. och ibland känner jag alldeles för mycket, besvikelse, sorg, saknad, frustration. och inte kan jag stänga av allt, jag kan inte ta en ''5minuters paus'', för det här är verkliga livet och inte någon inspelning av en film. och inte finns det fler tagningar, något händer och sen får man leva med det. man kan inte spola tillbaka och göra om något. livet rullar på, tills det tar slut. och när det är slut är det slut på riktigt. det finns inga uppföljare, tvåor eller så. slutet betyder slutet. the end.

Tjaa! Just nu är mamma och andreas nere i tierp hos kusinerna Lund. Jag skulle såklart också ha följt med, men vaknade med huvudvärk (och har det fortfarande) så stannade hemma :/. Gör även as ont i nacken om jag tittar åt höger... inte great! Men ska nog gå ner och lägga mig på soffan och sova ett tag och hoppas då på att huvudvärken är borta när jag vaknar, för ikväll ska vi till mormor och morfar och äta. Och jag vill inte stanna hemma hela dagen för att jag har ont i huvet, så hoppas på att värken försvinner!

Tjaaråå! ♥

Och så var julafton över. eller ja, klockan är 23.04 så faktiskt 56 minuter kvar, hehe.
dagen har varit bra, mycket bra. fick pengar, kläder, och en massa annat i julklapp, great! men den bästa fick jag faktiskt av brorsan, christina aguileras nya parfym... den är lovely! (Y)hehe.
imorrn så ska jag upp och gå på jullottan, hahahahha! ja, jag gör det faktiskt frivilligt. men anledningen orkar jag inte ta upp, för jag tänkte att detta bara skulle vara ett positivt/glatt inlägg... så ja, ni förstår väl... och nu blev det inte bara positivt längre. skit också! men jag antar att om jag ska skriva så lär jag ju faktiskt skriva hur det är också, och ja... det här är mitt liv, great va? verkligen great.
nej men, inga ledsna miner nu. det är jul och då ska man vara glad!
snart nytt år också... dags att börja om då kanske?

Ha de bra! ♥


hehe, ungen på comhem reklamen är great! (Y)

Lite bilder från dagen :)

cha cha bloggen! Hahah, ja herregud...finns nog inget som låter töntigare xD.
Idag har det alltså vart skola, vilket har vart totalt onödigt eftersom att vi inte har jobbat på en enda lektion. Vid nio så såg vi stammensshow, och ja.. den va jäkligt rolig kan jag säga, men sen på vilket sätt det kan ju diskuteras, hehe. Efter skolan så blev det till att vara med Fanny, josef och abodi :). Tog 18.20 bussen hem.
När jag kom hem satte jag mig här och nu är jag så himmla trött så det blir nog snart sängen. Imorrn börjar vi halv nio, iaf så som jag fattade det, så åker dit då. Och sen går vi till tio bara, lite onödigt tkr jag allt men men... Å betygen, dom kommer jag inte ens öppna. Det gör jag i sommar.

Sharrå! ♥

Det är inte lätt när det är svårt, som en nära person till mig brukade säga.

Jag saknar honom, något så fruktansvärt.
Jag tänker på honom, hela tiden.
Jag vet inte vad jag ska göra snart, jag vet bara inte.
Jag känner ofta att det blir för mycket, alldeles för mycket.

Och så var lucian avklarad! Skönt vill jag lova. Det gick väl sådär för oss, men va fan, det hade kunnat gått så mycket värre ;>. Efter lucian så var det meningen att jag skulle kolla på film. Men eftersom att nichole diskussion hade försvunnit i hennes PM så hjälpte jag henne att skriva en ny istället för att kolla på filmen. Sen tog hon och jag 12 bussen hem till mig.
Just nu sover nichole och jag väntar på att hon ska vakna. Och sen åker vi till josef, trevlans!

Heerrråå! ♥


The santa-strippers, som någon random snubbe kallade oss. xD!


Igår var Peyman och hälsade på. Guuuud vad jag har saknat honom, helt sjukt! ♥

En heeet kompis ba.

Åh, herregud. Din vänskap betyder så enormt mycket för mig. Det är tack vare såna som dig som jag lever idag.
Jag finns för dig, vad de än är, 24/7.  Jag gör allt för att få dig att må bra, jag gör allt för att ge dig det du letar efter, lycka. Säg bara till så ska jag försöka. Du ska inte gå den väg som du kanske redan har börjat, den är inte rätt för dig... tro mig. 
Du har en speciell plats i mitt liv, jag litar verkligen på dig. ♥
Jag älskar dig, som om du vore min bror. ♥

Men om det man saknar var det enda man hade då?
 
Nej, jag menar det inte så. För ja, jag har så himla mycket kvar. Men den som försvann har alltid funnits där och det är därför det märks så mycket. Det är därför det känns så mycket. Jag saknar den personen alldeles för mycket ibland, för den personen stod mig närmare än någon annan. Jag litade på den personen mer än någon annan. Det var den personen jag såg upp till. Jag trodde att den personen var den starkaste jag visste, men den personen visade sig vara den svagaste. Jag älskar inte den personen mindre för det, absolut inte. Men jag hatar det den personen gjorde, det jag gör verkligen. Jag kommer aldrig få svar från den personen och vet därför inte om jag någonsin kommer att kunna förlåta den personen. Den personen valde att lämna den här världen även fast jag fanns här och därför vet jag inte om jag någonsin kommer att kunna förlåta den personen. Den personen sa att den alltid skulle finnas här men försvann ändå, med vilja och därför vet jag inte om jag någonsin kommer att kunna förlåta den personen. Och den personen sa att den älskade mig, jag tog aldrig chansen att säga detsamma och däför vet jag inte om jag någonsin kommer att kunna förlåta mig själv...


Tankar och känslor, man önskar ibland att man bara kunde stänga av allt.

Jag vill inte tänka framåt men är livrädd för att fastna här.

Jag vill börja om på nytt, Jag vill må bra igen, Jag vill vara lycklig igen.
Alla har vi ju drömmar... Och en del säger att drömmar kan bli verklighet.

Jag blev sårad
Och ni torkade mina tårar
Jag tror inte att ni förstår hur mycket jag uppskattar er
Jag skulle inte kunna älska er mer
Ni är det bästa jag har
Ni får mig att le varje dag
Jag tackar er för att jag fortfarande tar mina andetag
♥

You're everything I thought you never were
And nothing like I thought you could have been
But still you live inside of me 
So tell me how is that 

You're the only one I wish I could forget 
The only one I love to not forgive 
And thought you break my heart 
You're the only one