Jaha, lite klarhet kanske.

De senaste dagarna har varit jobbiga, på två håll. Ett håll vet ni, det har jag skrivit klart om.
Men det andra... ja, alla har problem? right.

Det är så mycket som jag är rädd för. Vilket kan uppfattas av en annan människa som att jag stöter bort den eller att den får mig att må sämre. I detta fallet är det rätt till en viss del, det ska jag vara ärlig och skriva. Personen i fråga har fått mig att må sämre.
Men idag, när allt kom till kritan, fick jag panik av bara tanken på att inte ha personen i mitt liv på det sättet som jag har. Och för ett tag trodde jag att jag hade förlorat denna människa.

Personen har ju då alltså fått mig att må sämre en tid. Men även fått mig att vara lycklig i vissa ögonblick. (Ja, lycka är nog i ögonblick har jag börjat tro). Och dom ögonblicken är ovärderliga för mig.

Jaja, jag orkar inte skriva så mycket mer om det här.
För det som personen har gjort mot mig ska jag försöka lägga bakom mig nu. Jag vill lägga det bakom mig.
Jag vill se den där fina framtiden med personen som jag gjorde förut.

Och för stunden? Ja då lever jag för stunden, med personen i fråga.

Jag älskar dig, mer än igår, mindre än imorgon.

Kort och gott;
Mina vänner.
Ta åt er, mina fina.

Vid tio åkte vi till Yvre (kusinerna) där det blev frukost, triss-skrapning (tradition) och paket öppning. Mormor och morfar var också där. Mys!

Kom hem från minneslunden för ett tag sen. Åkte dit efter vi hade vart i Yvre. Tände ljus.
Jag saknar dig pappa, så himla mycket. Du är i mina tankar. ♥

Nu ska jag ner och kolla på kalle anka, så klart!
Ikväll åker vi till mormor och morfar å äter.

Peace! ♥

Hallu!
Har precis duschat och packat lite, för idag har jag planerat att åka till erik och komma hem antingen imorgon eller på torsdag. We will see.

Jaa, vad kan jag mer skriva? Finns inget. Allt är så ointressant.
Sätter punkt.

Peace! ♥

Fick fint sällskap för några kvällar sen.

Kan hända att jag gör mer än en sådan här per dag nu.

Ja, mitt favorit minne alltså...
Jag skulle omöjligt kunna ha bara ett. Har ju så många fina med vänner, släkt, fotbollen och erik. Men om jag nu ska berätta om ett i denna stora hög av minnen så tar jag...

Det spöregnade och vi spelade match mot söderfors, på ringvallen. Jag va så otroligt taggad den matchen så det knappt va sant. Den matchen var jag faktiskt stolt över min instats, för en gångs skull.
Efter matchen skjutsade pappa hem mig, då han sa dessa ord
''Idag visade du verkligen att du har spelat fotboll i så pass många år. Du hade ett sånt fint spel Jenny. Du gav inte upp även fast dina ljumskar är som dom är. Jag är stolt över dig.''

De första meningarna kanske jag inte kommer ihåg ordagrant,
men den sista, den sista meningen... ♥

Ja nu beror det ju på vad man menar med kyss. Men jag kör på den hemma hos Emma när hon hade 'fest', om man nu kan kalla det fest i den åldern? haha.
Den var med burger boy.. precis som det är för några st till i gamla klassen. Haha ja. Finns inget att säga, va ju inte direkt något seriöst eller ''vackert moment'', Ryskaposten!

Kan också säga att tanken på att det är lov är underbar!

Peace! ♥

Kom hem från farmor för ett tag sen, blev julafton där idag.
Nu får jag sköööööön massage av bästa, hehe.

Jag har en bror, Andreas, som är 3 år äldre än mig. Alltså 19. Han tog till sommaren studenten, gick på fordonsprogrammet, på högbergsskolan. Hans stora intressen har alltid varit ja, fordon men även sport. Mest fotboll och hockey där kanske.

Andreas och jag har alltid varit väldigt olika i sättet som vi är på, och kommer nog alltid att vara. Detta har gjort att vi genom åren har bråkat en hel del. Särskillt från 2006 till april förra året. Dock hade det sin anledning, det hände mycket under den tiden. Jag ska inte ljuga och skriva att vi aldrig bråkar längre, för det gör vi. Men sen april förra året har det blivit skillnad. Jag har insett hur mycket han betyder för mig. Andreas har ställt upp väldigt mycket för mig den senaste tiden och jag skulle inte kunna vara mer tacksam över att han är just min bror.
Helt ärligt så kan jag skriva att jag faktiskt gråter just nu bara för att jag tänker på att han går igenom samma sak som jag gör, ställer sig samma frågor som jag gör.
Jag älskar min bror, och skulle aldrig vilja byta honom mot någon annan. ♥

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.''

Min bästa vän nu, ja det är nog Erik. Han är min grund, den som gör mig hel. Jag kan verkligen vara mig själv med honom utan att det är konstigt. Och då menar jag mig själv, den som ingen annan har sett typ. Den sidan av mig som verkligen tror på saker och har åsikter.
Egentligen finns det ingen som jag känner att jag kan säga allt till, men han börjar sakta bli den personen. Och jag hoppas på att det kommer en dag då jag kan öppna hela mitt hjärta för denna människa, allt skulle bli så himla mycket lättare då.
Erik är min bästa vän för att han är den han är, och jag vill aldrig se honom bli någon annan. För mig är han perfekt precis som han är.

Jag vill även nämna Eve, Isa, Fanny, Emma, Nichole och Joey i det här inlägget.
Fina människor, som jag älskar väldigt högt.

Är det någon som alltid kommer att vara min bästa vän så är det pappa.
Han är hos mig ibland, det vet jag. Det känner jag.

Jag tycker att kärlek är
något som är bäst när den går bra, men sämst när den går dåligt.
något som kan lyfta upp dig, men även få dig att falla hårdast.

En bild säger mer än tusen ord, så därför förklarar jag min syn på kärlek genom att göra såhär:

Kul att jag har prov imorgon på ett kapitel som vi inte ens har jobbat med i skolan. Läraren har endast gått igenom det på ca 20 minuter.

Kul att min hosta börjar komma tillbaka igen.

Kul att jag vill in till uppsala innan jul men vet inte när jag har tid eller ork till det.

Kul att jag överhuvudtaget inte har ork till något längre, att helgerna går åt till att bara göra ingenting. (dock ett + att man kan göra ingenting med bästa, oh positivt)

Kul att man är så stressad över allt.

Kul att det känns som att det enda jag gör är att sakna.

Ja, gud va kul det är just nu.

Ge mig lov och Erik bredvid mig så blir det bättre, tack.

Erik. ♥
En del människor skulle nog tro en annan men jag har insett att det mer var känslorna: ''kär i kärleken=vill inte vara ensam''. Jag säger inte att jag inte hade känslor för personen, det hade jag. Men äkta kärlek, ne det var det faktiskt inte.

Men nu. Just nu upplever jag kärlek. Kärlek till Erik, som har funnits i över 6 månader.
Han är den absolut snällaste personen som jag någonsin mött. Jag kan vara hur sur och tvär som helst, men ändå blir han aldrig, då menar jag aldrig, arg på mig. Det är fint, för min del hehe.
Erik är min grund, utan honom vore inget bra. Han finns alltid där för mig, han lyfter mig när jag inte orkar stå. Det är han som får mig att vlija blicka framåt.
Erik är helt enkelt det bästa för mig.

Om det är något som är äkta i den här världen så är det min kärlek till honom.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg:
Han är inte allt jag någonsin önskat.
Han är så mycket mer.

Nu har jag äntligen satt upp den. Det som är bland det viktigaste i mitt liv, en pappersbit med lite blyerts på.
Varje gång jag tittar på den minns jag dig och den du var, det är bland det finaste som finns för mig. Jag får minnas allt det bra.

Sketchen på en av dom 2 tattueringarna pappa hade. Jag ångrar så mycket, så hemskt mycket, att jag aldrig fick något kort på den andra. Hade jag haft den hade jag gjort en precis lika fast skrivit pappa och mamma istället för jenny och andreas. Helt ärligt, jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag inte tog den där bilden någon gång.