Det snöar ute. Det är en vecka och två dagar kvar till julafton. Det är två veckor och två dagar kvar på detta året. På detta året som så mycket har hänt. Detta året då jag har kännt så mycket som jag aldrig har kännt förut.

1 januari. 2009 skulle bli allt som jag aldrig skulle kunna tänka mig.

8 januari. Skolan började, kände att man inte ville börja nian sen efter sommaren.

31 januari. Var på melinscupen med fanny och amanda. Snacka om att man hade träsmak i baken.

8 mars. Min farfar försvann för alltid. Jag kommer ihåg det som om de vore igår. Pappa hade inte hört av sig på hela dagen. På kvällen kom han, jag märkte att det var något fel. Han sa att han ville berätta något. När han sa det ramlade jag ihop i hans armar, jag kunde bara inte stå. Vi åkte ner till tierp och sa hejdå, farväl, föralltid.
28 mars. Begravningen. Pappa fick mig att komma igenom den.
Jag saknar och älskar dig farfar. ♥

8 april. Färjestad tog SM-Guld, jag mobbade andreas och skrek av glädje. Hockey är underbart. ♥

24 april. Jag åkte till skolan, slutade. Tog bussen hem och klev av vid pappa. Jag stod där helt ensam. Min mardröm började. Jag fattade inget, vilket jag fortfarande inte gör. Jag ville försvinna här ifrån, vrida tillbaka klockan. Vad som helst bara för att slippa dethär. Detta var dagen då jag blev tom, mitt riktiga jag försvann. Detta var dagen då min pappa försvann för alltid, och jag skulle få reda på det först. Detta är dagen som jag aldrig kommer att glömma. Det är denhär dagen som spelas upp i mitt huvud hela tiden. Det är den här dagen som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om.
Jag saknar och älskar dig pappa. ♥

20 maj. En dag som egentligen borde komma när man är vuxen kom när jag var barn. Begravningen för min pappa. Jag trodde att jag skulle få förstå den här dagen, men har inte gjort det än. Jag ville försvinna flera gånger under den här dagen, men min brorsa fick mig att klara mig igenom den.

24 maj. Vi började dagen med att gå i kyrkan för att dom läste upp pappas namn, eller något sånt. Men inget skulle få det här till något annat emot vad det egentligen är. Min brorsas, andreas, födelsedag. Andreas fyllde 18 år. Jag kom på hur mycket han verkligen betyder för mig. Jag kom på att jag inte skulle kunna leva utan honom.

25 maj. Detta skulle ha varit pappas dag.

26 maj. Jag döpte mig. Kände att pappa skulle ha varit där.

31 maj. Jag konfirmerade mig. Kände att pappa skulle ha varit där.

11 juni. Det blev sommarlov. Jag kände friheten till att göra ingenting.

19 juni. Midsommarafton. Jag skulle lära känna en av världens mest underbara människor, Nichole.

22 juni. Jag fyllde 15 år. Kände att pappa skulle ha varit där.

27-28 juni. Valloncupen. Fotboll är det bästa jag vet.

15 juli. Mamma fyllde år. Jag älskar henne, mer än mest.

17 augusti. Skolan började. Ingen mer frihet. Men 9A:4, man kan bara älska oss!

28 augusti. Haha, great!

12 september. Jag kände något jag aldrig känt förr, kärlek.

25 september. Haha, great!

24 oktober. Ett fucking jävla halvår. Jag förstår inte.

29 oktober. Kärleken tog slut.

28 november. Du sa en del grejer, jag började tänka.

11 december. Lucia i skolan, va superkul!

14 december. Jag har tänkt. Men vill inte ha dig igen. Jag är så över dig, sååå över!

15 december. Det är idag. Jag tänker tillbaka på allt som har varit och gråter. Ja, det gör jag. Jag saknar bara allt som var förr. Det är inte lätt när det är svårt. Men det är lätt att vara efterklok.

24 december. Det kommer att vara julafton. Och det kommer att vara 8 månader sedan allt hände. Kunde ju ha varit bättre.

31 december. Jag vill att nyår ska bli bäst. Känns som att jag vill avsluta det bra.