ETT LÅNGFINGER ÅT DÖDEN.

Är himmlen något vi längtar efter, eller är det något vi är rädda för? För himmlen är lika med döden, och döden är något som många inte vill komma nära. Men alla vill väl ändå till paradiset, som vi får himmlen till att vara.
Är det så att vi är rädda för att dö, men inte rädda för själva döden i sig? För den ska ju vara underbar, om den är så som många vill ha den till. Att efter livet kommer man till himmlen, men då måste man först passera döden, det som vi inte vill komma till. Och kan det vara så att längtan efter det där paradiset ibland gör så att man får mod till att våga passera döden, i förtid. Även fast det är själva döden som man ska undvika hela livet. Och kan det ibland vara så att när man har haft döden omkring sig så är man inte längre rädd för den? Döden hamnar i skuggan av himmlen. Som vi så längtar till. Även fast det är här allt finns, här innan döden?

Ja, herregud. Har många funderingar i huvudet jag. Ni kanske inte förstår allt men det är svårt att få ner när man inte kan förstå själv. När allt bara är frågor, frågor utan svar.
Och inga svar ger bara fler frågor.

Men i alla fall...
Lev ditt liv och låt inte döden ta dig innan du kan ta den!

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0