vad händer med oss?
är vi för små för att kunna känna nått?
vissa delar av livet önskar vi bara kunde flyga förbi
och ibland vill vi bara stanna våran tid
vi fäller en jävla massa tårar
för vi går igenom något som sårar
det är en sån stor smärta
den bryter snart ner våra hjärtan
våra känslor är överskattade
vi önskar att någon bara fattade
ni ser oss inte när vi verkligen behöver er
och vi känner bara mer och mer
varenda leende är för att ni ska tro att det är bra
och när ni frågar om allt är som det ska svarar vi: ja
vi menar egentligen nej
och vi vet att ni ser de men endå säger ni bara okej
även fast ví inte har levt i många år
så har vi större sår än ni någonsin kommer att få
under hela eran livstid kan ni gråta en sjö
vi gråter så att det kan bli en sjö+ en översvämning på världens största ö
vi lever utan att kunna förstå vad som har hänt
vi lever utan att veta hur han har känt
du gråter över din partner som gjorde slut
vi gråter över våran pappa som endast hittade en väg ut
vi fick inte ens ett hejdå
han fällde bara ner ridån
våran smärta är oändlig
endast för att han inte kunde vara modig
vi har varit med om något som inte många andra har
man kan bilda ett nytt par
men en pappa, det är allt man har
och våran han finns inte längre kvar
vi litade på honom igenom allt
men det visade sig att han levde kallt
och vad händer med oss?
är vi för små för att kunna känna nått?