det är minnen som håller en kvar i något som man borde ha lämnat för länge sen. man borde gå vidare, tänka på annat. man borde sluta vara ledsen. man borde sluta tänka på det. man borde sluta skriva om det (syftar då på här i bloggen). man borde gå vidare helt enkelt. men det är dock väldigt svårt att gå vidare från något som man inte ens har förståt ännu. det går inte helt enkelt. även fast det vore så mycket lättare då. det känns fel att man inte går vidare. och man försöker och försöker. men i slutändan så går det inte, och det vet man även själv. man försöker i början av varje dag att lura sig själv. men innan slutet av varje dag, så vet man att man inte har gått på det. man lever fortfarande likadant. även fast man inte borde. även fast andra tror att man inte gör det. det går inte att lura sig själv helt enkelt.
livet går vidare, även om man själv inte gör det. och tillslut kanske man lär sig att leva med det. tillslut, kanske.


man kan börja bra, ha ett helvete i mitten och sluta i himlen?