MÅR DU BRA? HUR ÄR DET MED DIG DÅ? LÄGET? ALLT BRA MED DIG?

Varje dag får jag frågan. Varje dag svarar jag samma sak. Varje gång jag svarar ljuger jag. Varje gång jag ljuger så undrar jag om jag borde säga som det är.
Jag mår faktiskt inte bra, nej det gör jag inte. Jag mår skit.
Men är det konstigt? Det vet jag inte. Mitt liv förändrades totalt och det tar på mig. Det tar på mig mer och mer för varje dag. Det är självklart att jag saknar pappa, det tror jag att alla förstår. Men frågan är den om folk tror på mig när jag säger att jag mår bra, det tror jag att dom gör... För det kanske inte finns någon anledning till att jag fortfarande ska må dåligt, att jag fortfarande tänker på det, varje dag, 24/7.
Aldrig någonsin har jag mått så dåligt som det här får mig att göra, aldrig. Det är helt sjukt egentligen att en människa man älskar kunde få en att må såhär.
Kanske skulle jag sluta ljuga och bara säga ''Nej, jag mår faktiskt inte bra, Jag saknar pappa.'' Men å andra sidan så känns det så onödigt å behöva dra upp det, och det kanske inte passar in att säga så i alla situationer. Och sen så är det faktiskt så att jag vet inte äns om jag orkar dra upp det... eller egentligen är de väl det som jag inte orkar göra. Jag orkar inte prata om det med alla. Jag orkar inte att alla ska ställa massa frågor till mig, frågor som jag redan ställer mig själv. Allt är bara jobbigt, allt är bara så svårt.
Det kommer antagligen bli så att jag forstätter att ljuga. Jag fortsätter att säga att jag mår bra även fast det är så långt ifrån bra, det är så sjukt långt ifrån. Men det är lättast så, tror jag.
Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna säga ''jag mår bra'', helt ärligt igen, inget ljug. Det återstår att se, och bara jag kommer att veta när det händer, om det händer.
Tills dess kan jag skratta och le... Och gråta när ingen ser.

.
Jag undrar om du någonsin insåg att du inte bara lämnade det du mådde dåligt över,
utan att du också lämnade mig och andreas.
Dom 2 som alltid kunde lita på dig, dom 2 som alltid har sett upp till dig.
Dom 2 som alltid har älskat dig, dom 2 som alltid kommer att älska dig.


Kommentarer
Postat av: Isa

åh, gumman. även om man inte förstår känslan är det klart man förstår att du inte mår bra pga detta och att saknaden är enorm. men det är beundrandsvärt och jättebra att du är stark och kämpar på som du gör! jag älskar dig <3

2009-10-22 @ 17:00:20
URL: http://mogiisch.blogg.se/
Postat av: evelina

jag älskar dig, men som sagt. man vet inte vad man vågar säga eller göra, förlåt <3

2009-10-22 @ 19:07:07
URL: http://philiparbast.blogg.se/
Postat av: JennyLindström

Isa: Tack, tack för att du ser mig som stark. jag älskar dig<3



Eve: Man behöver inte göra någonting, det jag behöver är att jag vet att du,ni, finns... det är allt jag behöver så säg inte förlåt. Jag älskar dig!<3

2009-10-22 @ 19:58:39
URL: http://jannyh.blogg.se/
Postat av: Ronja

du är stark som kämpar jenny! jag älskar dig fast vi inte pratar så mkt längre, vi kanske ska ta och ändra på det. <3

2009-10-22 @ 22:19:06
URL: http://rooonjis.blogg.se/
Postat av: JennyLindström

Ronja: Jag vill mer än gärna ändra på det, absolut! Jag älskar dig<33

2009-10-23 @ 00:33:57
URL: http://jannyh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0