Allt snack om gymnasium gör mig verkligen nervös. Egentligen vet jag inte alls vad jag vill bli men just nu känns det som att jag vill gå omvårdnad iaf. Man känner verkligen att det börjar närma sig nu. Man får alltid frågan: Vad ska du gå för linje då? Har du någon dröm?. Jag har tänkt mycket på just den frågan, ''Har du någon dröm?''. Ja, jag hade en dröm. Min dröm var fotbollen. Det var fotbollen som jag levde för, fotbollen var mitt allt i flera år. Och om den drömmen verkligen är borta vet jag faktiskt inte.
För mig var fotbollen mer än en sport, det var något jag verkligen ville kämpa för.

Där ute kändes allting fint, där kände jag att jag var jag.
Och nu finns det inte längre kvar?


Härliga tider.

Härliga tider.

Härliga tider då ännu härligare tider låg framför oss.