Här i bloggen så skriver jag ju ganska ofta om, som ni kanske har märkt, saker som jag aldrig säger eller om saker som jag aldrig pratar om, pappa. Anledningen till det är för att jag så ofta får höra: Du är så stark, Jag ser upp till dig, Du är den starkaste jag känner.
Jag kan förstå folk som skriver det eller säger det till mig. För jag visar ju aldrig nått, jag visar inte hur det egentligen är, hur jag kanske egentligen mår. Men anledningen till att jag inte visar nått är för att jag vill inte göra någon besviken. För jag vet själv hur det är att bli sviken, jag tycker att det är den absolut värsta känslan. Och jag känner att om jag någon gång skulle visa mig svag så sviker jag alla dom som tror att jag är så stark, dom som säger att dom ser upp till mig för att jag klarar av något sånt här. Och jag vill verkligen inte svika någon, eftersom att det var de som jag blev själv. Jag blev sviken av den som jag såg upp till, den som jag ansåg vara den starkaste jag visste. Jag vet hur man mår när den personen sviker en, och det är inte en känsla som jag vill ge till dom jag älskar, till dom som alltid finns där för mig.
Den personen jag såg upp till sa ingenting, visade ingenting. Jag säger ingenting och jag visar ingenting.
Det säger en hel del.

Jag kommer att lägga upp dethär inlägget (som ni märker) men kommer antagligen att ångra mig, jag ska inte ta bort det. Men kommer inte heller att ändra på mig, jag ska fortsätta att vara stark för er.
För ni är det absolut bästa jag har. ♥


När jag ler, gör jag det för er.♥