Han är fortfarande med mig trots att jag har varit så nära flera gånger att lämna honom pga saker som kanske ingen annan ens skulle bry sig om. Men jag är jag. Jag är konstig. Och han har faktiskt sårat mig. Jag vill inte styra, men är så rädd. Och jag är rädd för att jag älskar honom, av hela mitt hjärta. Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte alls varför han vill vara med mig. För när jag verkligen tänker på hur jag är, då är jag inte bra för honom. Då är jag inte bra för någon. Jag skulle aldrig kunna förstå varför han älskar mig. Men att höra honom säga det är de bästa som finns.
Jag vill helt enkelt inte leva utan honom, det vill jag aldrig.

Erik Hohmann Svensson Kenneth Günter, du är mitt allt. ♥