jag tänkte att nu ska jag inte skriva något mer om min tankar och allt sånt i bloggen. men jag behöver göra det, jag behöver få ur mig någonting på nått sätt.


för mig är det svårt att förstå
du sa att du aldrig skulle gå ifrån
jag önskar inget hellre än att du var här med mig
och att jag kunde få ur allt jag ville till dig
den sista bilden jag har av dig är inte rättvis
den får mig att hamna i mitt livs kris
jag försöker glömma, tänka bort
men det går inte att undvika att ditt liv blev alldeles för kort
varje dag går jag med gråten i halsen
och ibland kommer den upp över kanten
jag känner tårar rinna nerför kinden
samtidigt som jag tittar upp mot himlen
är det där du lever nu?
eller har livet ett slut?
kommer jag att få ur allt jag vill till dig
kommer jag ens att få träffa dig igen
jag älskar dig föralltid, utan tvekan
men att du var feg är inte nått jag kan neka
din längtan till paradiset vann
samtidigt som din rädsla för döden försvann
du tog det klivet som borde finnas så långt bort
men för dig kanske det var kort?
var det lätt för dig?
skulle du kunna svara på det till mig?
tänk om jag hade kunnat få svar på allt jag vill ha
då skulle jag kunna vara lycklig idag
jag skulle känna mig fri
jag skulle kunna säga att jag älskar mitt liv
jag skulle kunna vara glad
säga ärligt att jag mår bra idag