Besvikelse.
Alla kommer någon gång bli sviken. Litet eller stort. En eller flera gånger. En del mer än andra så att säga. Det gör ont. Det gör verkligen ont när någon man litar på gör en illa, sviker en. Kanske är det inte själva sveket i sig som gör ont. Alltså det som personen gjorde. Utan det är att den faktiskt gjorde nått. Man tror att man ska kunna ty sig till personen när som helst och en dag är allt bara bort blåst. Det är det som gör ont. Att personen väljer det själv. Någon man litar på väljer att svika en. Och ju större sak det är den gör, desto ondare gör det. Desto hårdare sviker den en. Ibland kan man glömma och förlåta. Men ibland så är det alldeles för stort för det. Tack vare att personen gjorde som den gjorde har hela ens liv förändras. Och då är det ganska svårt att bara gå vidare. Även om man kanske vill så kommer man inte till det steget. Istället så går man varje dag och funderar på varför personen svek en, och om man själv hade kunnat gjort något för att förhindra det. Har man i sitt liv blivit sviken tillräckligt många gånger eller riktigt stort slutar man lita på folk.
Att bli sviken är något som kan krossa en människa totalt.