ITS AN OPEN BATTLE, FEELS LIKE WE ARE GOING TO KEEP ON DOING THIS FOR THE REST OF OUR LIVES.
Jaha, lite klarhet kanske.
De senaste dagarna har varit jobbiga, på två håll. Ett håll vet ni, det har jag skrivit klart om.
Men det andra... ja, alla har problem? right.
Det är så mycket som jag är rädd för. Vilket kan uppfattas av en annan människa som att jag stöter bort den eller att den får mig att må sämre. I detta fallet är det rätt till en viss del, det ska jag vara ärlig och skriva. Personen i fråga har fått mig att må sämre.
Men idag, när allt kom till kritan, fick jag panik av bara tanken på att inte ha personen i mitt liv på det sättet som jag har. Och för ett tag trodde jag att jag hade förlorat denna människa.
Personen har ju då alltså fått mig att må sämre en tid. Men även fått mig att vara lycklig i vissa ögonblick. (Ja, lycka är nog i ögonblick har jag börjat tro). Och dom ögonblicken är ovärderliga för mig.
Jaja, jag orkar inte skriva så mycket mer om det här.
För det som personen har gjort mot mig ska jag försöka lägga bakom mig nu. Jag vill lägga det bakom mig.
Jag vill se den där fina framtiden med personen som jag gjorde förut.
Och för stunden? Ja då lever jag för stunden, med personen i fråga.
Jag älskar dig, mer än igår, mindre än imorgon.