Mamma. En kvinna jag ser upp till, även om jag dock aldrig sagt det till henne. Hon har fått gått igenom mycket, skulle man verkligen kunna påstå. Men fortfarande håller hon huvudet högt. Hon är stark, min mamma.
Våra personligheter är i hel het väldigt olika, och vi tjafsar, ibland. I ärlighetens namn så ska jag erkänna att det nog är jag som är grunden till tjafsen, men som sagt, vi är olika.
Jag älskar min mamma och skulle ge hela världen till henne om jag kunde, hon är värd det bästa.

Pappa. Jag skulle kunna skriva så mycket om min pappa, men jag klarar inte av det. Jag klarar inte av att skriva allt det han var. För det borde inte vara just var, det borde vara är. Men om jag skriver såhär:
Min pappa begick självmord den 24e april 2009, och jag kan med säkerhet säga att alla som kände honom blev enormt chockade över hans val. Man hade aldrig ens tänkt den här tanken om honom. Inte han, inte min pappa, han kunde inte göra nått sånt här. Han älskade livet för mycket. Det var åtminstonde det man trodde.