Erik. ♥
En del människor skulle nog tro en annan men jag har insett att det mer var känslorna: ''kär i kärleken=vill inte vara ensam''. Jag säger inte att jag inte hade känslor för personen, det hade jag. Men äkta kärlek, ne det var det faktiskt inte.

Men nu. Just nu upplever jag kärlek. Kärlek till Erik, som har funnits i över 6 månader.
Han är den absolut snällaste personen som jag någonsin mött. Jag kan vara hur sur och tvär som helst, men ändå blir han aldrig, då menar jag aldrig, arg på mig. Det är fint, för min del hehe.
Erik är min grund, utan honom vore inget bra. Han finns alltid där för mig, han lyfter mig när jag inte orkar stå. Det är han som får mig att vlija blicka framåt.
Erik är helt enkelt det bästa för mig.

Om det är något som är äkta i den här världen så är det min kärlek till honom.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg:
Han är inte allt jag någonsin önskat.
Han är så mycket mer.