Jag har en bror, Andreas, som är 3 år äldre än mig. Alltså 19. Han tog till sommaren studenten, gick på fordonsprogrammet, på högbergsskolan. Hans stora intressen har alltid varit ja, fordon men även sport. Mest fotboll och hockey där kanske.

Andreas och jag har alltid varit väldigt olika i sättet som vi är på, och kommer nog alltid att vara. Detta har gjort att vi genom åren har bråkat en hel del. Särskillt från 2006 till april förra året. Dock hade det sin anledning, det hände mycket under den tiden. Jag ska inte ljuga och skriva att vi aldrig bråkar längre, för det gör vi. Men sen april förra året har det blivit skillnad. Jag har insett hur mycket han betyder för mig. Andreas har ställt upp väldigt mycket för mig den senaste tiden och jag skulle inte kunna vara mer tacksam över att han är just min bror.
Helt ärligt så kan jag skriva att jag faktiskt gråter just nu bara för att jag tänker på att han går igenom samma sak som jag gör, ställer sig samma frågor som jag gör.
Jag älskar min bror, och skulle aldrig vilja byta honom mot någon annan. ♥