Ni vet det där inlägget som jag skrev om att jag ljuger när jag säger att jag mår bra. Det är helt sant. Men gissa vad?
Det fanns en människa som fick mig att må bra, för första gången på ett halvår. När jag var med den människan så kunde jag helt ärligt säga att jag mådde bra, inge ljug.
Den människan får mig inte att må bra längre, eller vi kan säga såhär: Den människan vill inte få mig att må bra längre.
Är jag chockad? Nej, jag har slutat blivid chockad när det går dåligt för mig. För det har aldrig gått bra.


Jag började lite på en människa, även denna gång blev jag sårad, lämnad och sviken.