Egentligen tycker jag att det är ganska konstigt att andra människor har påverkat mitt liv mer än vad jag har.
Det har hänt en hel del grejer i mitt liv som endast andra har kunnat påverka och själv har jag fått tagit smällarna. Det är jag som får må dåligt över andras beslut, men endå är det mitt liv. Betyder det att jag kan ändra på besluten? Nej, verkligen inte. Men jag kan ärligt säga att jag önskar inget annat. Eller förresten, jag skulle mest bara vilja vrida tillbaka tiden och kunna påverka besluten och inte ändra dom helt. Jag skulle vilja kunna påverka personerna, som har påverkat mitt liv med sina beslut och handlingar.
Bara för att någon annan gör något på kanske inte bästa sätt så ska inte jag behöva ta de dåliga som kommer med beslutet... det tycker i alla fall inte jag.
Men det är ju bara vad jag tycker, och varför ska vi börja tänka på det nu när vi inte har gjort det innan? Jag menar, det här börjar bli en vana. Men det finns dåliga vanor, och det skrämmer mig.


Känslor är överskattat.
Jag önskar jag kunde bygga en mur som ingen kunde riva ner igen, ingen.

Ni vet det där inlägget som jag skrev om att jag ljuger när jag säger att jag mår bra. Det är helt sant. Men gissa vad?
Det fanns en människa som fick mig att må bra, för första gången på ett halvår. När jag var med den människan så kunde jag helt ärligt säga att jag mådde bra, inge ljug.
Den människan får mig inte att må bra längre, eller vi kan säga såhär: Den människan vill inte få mig att må bra längre.
Är jag chockad? Nej, jag har slutat blivid chockad när det går dåligt för mig. För det har aldrig gått bra.


Jag började lite på en människa, även denna gång blev jag sårad, lämnad och sviken.

Har suttit hur länge som helst nu och försökt skrivit nått bra. men allt blir bara tråkigt. har verkligen ingenting att skriva om. och ja, nu kommer jag att lägga upp det här totalt ointressanta inlägget också.... men whatever liksom.

Drar upp några bilder istället.


missemjauu :>


/careface.


Ni kan kalla oss the kinky kinks. Och ja, vi är extremt sexiga på bilden.


cut*cut*cut*. Ibland så hittar man sin snygga sida helt enkelt. *asg*


Jag har ju faktiskt en till misse också. Hon är söt, och ni bryr er :>


Nyvaken ftw. Dom är lite bäst.


Min överkropp ser helt tard ut på den här bilden, och mina armar ser as bleka ut.
Och ja, ni kunde nog inte bry er mer :>


Den här får avsluta. Adios för denna gång people.!
Lägg märke till min spanska, den är ju grym såhär efter två år.

Klockan är 00.35 den 23 oktober. Och jag insåg att jag måste dit nästa söndag. Egentligen vill jag inte, men jag vet inte om det är okej att säga det. Jag vet inte om jag verkligen måste följa med, jag önskar att jag inte behövde. Jag vill inte dra upp allt igen. För jag vet att jag bara kommer att ha en bild framför mig när jag kliver in där, en bild som jag nu så länge ha försökt glömt bort ska bli lika stark igen. Jag vill inte, Jag orkar bara inte. Snälla låt mig slippa det här. Jag är så jävla trött på att gråta bara!



Förlåt för dessa ''emo'' inlägg, men det är bara så otroligt skönt att skriva av sig. Jag behöver det mer än någonsin just nu. Så förlåt, men det kommer säkert mera.

Varje dag får jag frågan. Varje dag svarar jag samma sak. Varje gång jag svarar ljuger jag. Varje gång jag ljuger så undrar jag om jag borde säga som det är.
Jag mår faktiskt inte bra, nej det gör jag inte. Jag mår skit.
Men är det konstigt? Det vet jag inte. Mitt liv förändrades totalt och det tar på mig. Det tar på mig mer och mer för varje dag. Det är självklart att jag saknar pappa, det tror jag att alla förstår. Men frågan är den om folk tror på mig när jag säger att jag mår bra, det tror jag att dom gör... För det kanske inte finns någon anledning till att jag fortfarande ska må dåligt, att jag fortfarande tänker på det, varje dag, 24/7.
Aldrig någonsin har jag mått så dåligt som det här får mig att göra, aldrig. Det är helt sjukt egentligen att en människa man älskar kunde få en att må såhär.
Kanske skulle jag sluta ljuga och bara säga ''Nej, jag mår faktiskt inte bra, Jag saknar pappa.'' Men å andra sidan så känns det så onödigt å behöva dra upp det, och det kanske inte passar in att säga så i alla situationer. Och sen så är det faktiskt så att jag vet inte äns om jag orkar dra upp det... eller egentligen är de väl det som jag inte orkar göra. Jag orkar inte prata om det med alla. Jag orkar inte att alla ska ställa massa frågor till mig, frågor som jag redan ställer mig själv. Allt är bara jobbigt, allt är bara så svårt.
Det kommer antagligen bli så att jag forstätter att ljuga. Jag fortsätter att säga att jag mår bra även fast det är så långt ifrån bra, det är så sjukt långt ifrån. Men det är lättast så, tror jag.
Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna säga ''jag mår bra'', helt ärligt igen, inget ljug. Det återstår att se, och bara jag kommer att veta när det händer, om det händer.
Tills dess kan jag skratta och le... Och gråta när ingen ser.


Jag undrar om du någonsin insåg att du inte bara lämnade det du mådde dåligt över,
utan att du också lämnade mig och andreas.
Dom 2 som alltid kunde lita på dig, dom 2 som alltid har sett upp till dig.
Dom 2 som alltid har älskat dig, dom 2 som alltid kommer att älska dig.
♥

...Inte för att jag tror sådär på Gud men endå.

Idag har jag alltså vart hemma. Har bara legat nere på soffan och kollat på tv, sovit eller haft tråkigt. Hade feber idag med, men nu är den borta iaf, så imorrn blir det skolan så att jag kan göra kemiprovet efteråt. Och sen så ska nog jag och nichole kolla efter någon praoplats, de är dags för de kan man säga.
Juste, nu kom jag på att jag måste fråga efter nya såna papper... dom blev lite blöta i helgen, hehe.
Nu ska jag snart gå och plugga lite mer kemi. Spelar ingen roll om de blir sent för jag kan endå inte sova. Jag har ju sömnproblem och jag kan ju lova att hostan inte hjälper!

Heeejdå! ♥


Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas, att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas

 
Oh boy, You make me feel like, no boy can make me feel like you  ♥

Kan börja med att säga att jag hatar dethär vita äckliga som har landat på marken!
Dom två senaste dagarna har jag varit hemma från skolan -.-. Men imorrn har jag bestämt mig för att jag ska va frisk när jag vaknar. De är så tråkigt å va hemma när man är sjuk, då kan man lika gärna vara i skolan! Iaf så har jag väl inte gjort någonting på dagarna, igår pluggade jag kemi. Och imorrn har jag spanskaprov, men inga spanska böcker hemma. Så kan ju gissa mig till hur det kommer att gå... spanska är inte direkt det jag kan ändå heller, eller rättare sagt: Jag kan inte ett skit! Vill inte ens ha spanska! ;S.
Senare så ska jag väl titta på tv och sen försöka sova. Har sovit typ fyra timmar sammanlagt dom två senaste nätterna. Vet inte vrf, men bara vrider och vänder på mig... Jag hatar att sova ensam!
Juste, Jag funderar på att färga håret brunt också, såhär till vintern liksom. Fast vet inte rikigt ännu men känns som att jag har haft dethär blonda så pass länge nu att det är dags för en förändring, även om det bara är för några månader! :) men vi får se hur de blir med de.

Heeejdå! ♥


Till 8an blev det lugg...


Men det slutade med att jag hade diadem i typ tre-fyra månader...


Ska jag verkligen färga det nu, med tanke på hur det slutade med luggen?
Jag menar, det är inte lika lätt att dölja en helt annan färg som det är med en lugg. ;>

Måndag, vilket betyder skola. Har haft ont i huvet hela dagen också, vilket inte har gjort saken bättre, ush! Efter skolan följde jag med Nichole hem till henne iaf, fast tog bussen hem vid tre. När jag kom hem satte jag mig nästan här direkt. Snart ska jag börja plugga, och det är de jag kommer att göra resten av kvällen...Och säkert natten. -.-

Heeeejdå! ♥


1månad. Jagtyckeromdigmeränmest!♥