Åh va dåligt humör jag är på. Denna kväll skulle ju spenderas med saknat folk. ihiebigneocvnrigvbi, typ så känner jag.

Nu skulle jag egentligen ha kunnat skriva vi ses i dimman, som alla andra... men neeej, dimman är så jävla långt borta ifrån mig som den kan komma.
Haha fan va sur jag är, spyr på allt.

HEJDÅ.



erik är påväg hit nu iaf, bra.

varje gång jag kollar i dom där ögonen känner jag mig hel.

Jag kan inte förstå att jag inte har fått sett dig eller hört din röst på 2 hela år. 
Du vet att du är saknad.
Jag älskar dig.

Jag är en mycket glad tjej just nu, det kan jag lova.

ett enda + just nu; färjestad.
annars? nej, tider alltså, vilka tider...

ge mig lov som spenderas med erik.
sen ska jag väl va på topp igen...

kom tillbaka. snälla.
jag behöver dig.

Jag låg på sängen, du var brevid mig. Vissa saker är lätta att ta för givet. Speciellt det man har eller människor man älskar och det som är bra i livet. Det är lätt att man glömmer varandra. Det är lätt att man drömmer om annat. Sånna stunder man tvivlar och allting känns skit är det lätt att man glömmer att stanna. Och tänka efter. Frågor och svar, finns det någonting kvar alla dåliga dar'. Känns det rätt, vi två, det vi har, blir det någonsin bra. Brinner lågan för svagt. Vi har nått en punkt, där man antingen satsar allt eller bryter helt. Men jag ger inte upp det vi har du och jag, det vi byggt ihop, det betyder mer. Det vi har tillsammans är allt jag vet, alla gånger vi lovat oss aldrig mer. Alla packade väskor, löften, förlåt. Alla bråk alla kalla spel, alla dörrar vi slängt igen, allting bra som för stunden känns längesen. Alla gånger vi lovat varann att vi drar och aldrig någonsin mer kommer hem igen.


Utanför på gatan, där regnet faller ner. Du, vart tänker du gå någonstans, stanna fem sekunder för det här blir alltid fel. Snälla lyssna på mig, förlåt för allt. Kan vi spola tillbaka en timme, för jag vill inte att du ska gå din väg. Och nu står vi här som så många gånger förut, medan allting går isär, framför ögonen på oss. Försök att förstå vad jag menar och inte vad jag sa. Jag vill bara ha, dig i hela världen, varför kan inget bara vara bra? Varför måste det sluta i tårar och skrik, bråk och panik. Bara explodera. Ur all kontroll. Till att båda mår skit, jag förstår inte, vi kan väl resonera. Som vanliga människor med alla andra, förutom varandra. Hur svårt kan det vara, men jag går vid din sida igenom eld. Om det krävs för att vi ska få det bra. Inget runt omkring mig känns alls lika stort som vi. Ändå frågar jag mig hur vi tog oss hit. Svett, blod, och svit och allt känns så orättvist.

Allt dem sagt om du och jag, allt som vi är och allt vi var.
Vi förtjänar att bli lyckliga

It takes millions of people to complete the world,
but it only takes you to complete me.

jobbig tid, jobbigare ska det bli.

men jag ser fortfarande solen genom molnens droppar.
det kommer bli ljust igen, men inte just nu.

Varför ska det finnas ideal?
Varför ska det finnas komplex?
Vad är perfekt?

Imorse vaknade jag på fel sida kan man säga. Har varit på dåligt humör hela dagen. Grått och trist ute med.

Men nu, nu är jag lite glad. Börjar halv ett imorgon och slutar halv tre, sweet. Plus att solen är framme nu, mer sweet.


sommaren ska bli våran, älskling. ♥